350. GEORGE ROMNEY (1734-1802). TILLSKRIVEN. PORTRÄTT AV EN UNG GENTLEMAN, GEORGE PURLING (1764/5-1840).

Sittande halvlång, iklädd en blågrön kappa, krämfärgad väst, vit halsduk och lager, håret i kö, håller en käpp (eller piska) och en mörk hatt, olja på duk, original förgylld ram
72,5 x 60,5 cm.

Ursprung: Av härkomst i familjen Purling, troligen till vaktens bror Charles (1748-1791) dotter, Emilia Anne (1782-1859). Emilia Anne gifte sig 1804 med Hastings Nathaniel Middleton (1782-1821); därifrån direkt härkomst.

Utställt: London, Grafton Galleries, 1900

Litteratur: T. H. Ward och William Roberts, ”Romney: En biografisk och kritisk uppsats med en katalog Raisonné av hans verk”, 1904

Detta porträtt av en fashionabel ung man som håller sin käpp och tricorne har nyligen blivit föremål för kontroverser. Sittaren har alltid uppfattats vara George Purling (ca 1765-1840), den tredje sonen till Matthew och Frances Purling på ön St Helena, och den manliga halvan av en broder-och-syster dubbeluppdrag som gavs till George Romney 1778, när konstnären just hade stigit upp till modets höjdpunkt som samhällsporträtt i London. Båda porträtten ägdes av George Purling i senare liv, testamenterades av honom till sin brorson och passerade sedan i familjen av direkt härkomst tills de skickades till försäljning 2023. Båda visades som av Romney i den berömda utställningen Grafton Galleries av hans verk 1900, och båda katalogiserades i T. H. Ward och William Roberts katalog raisonné över Romneys målningar publicerade 1904.

Fram till nyligen bestod det enda offentliga beviset för målningarnas utseende av två bleka monokroma fotografier tagna vid utställningen 1900 och bevarade i filerna i Heinz-arkivet på National Portrait Gallery. Hur grumligt fotografiet av Georges porträtt var, var tillräckligt synligt för att så tvivel om tillskrivningen till Romney i den nuvarande författarens sinne inför publiceringen av hans nya katalog 2015. Med tanke på att de två porträtten hade målats samtidigt, kunde den här unga mannen verkligen vara så ung som tretton eller fjorton år gammal, till och med med med tanke på det faktum att Romney tenderade att få sina vakter att se äldre ut än de verkligen var? Mer oroande föreföll det något okarakteristiskt i hanteringen av delar av figuren: de tunga dragen och noggrant avgränsat hår; till och med tyget i den vita västen. Vid sidan av dessa visuella överväganden fanns bristen på dokumentation för porträttet. Medan Romneys studiopapper spelade in sammanträden och en betalning för fröken Purlings porträtt, saknades dessa för porträttet av George (med undantag för ett besök från ”Mr Purling”, som mer sannolikt verkar ha varit en inspektion från en Mr Purling senior än en ensam sittande för ett färdigt porträtt av Mr Purling junior). Det är sant att Romneys bokföring inte alltid var oklanderlig, och det är inte svårt att tänka på scenarier där porträttet av George gled genom sprickorna. (I synnerhet hade Romney den irriterande vanan att registrera betalningar i den första skissboken till hands, inte i sin officiella kontobok.) Men i samband med de andra tvivlen ropade en slutsats: Georges porträtt var faktiskt inte av George Romney trots allt. Kunde inte detta vara ett fall av det vanliga fenomenet från slutet av 1700-talet med dubbla uppdrag: hanen satt till en konstnär, kvinnan till en annan?

Så saken vilade tills möjligheten uppstod 2022 att undersöka de två porträtten i köttet. Det blev nu klart att vad som än hade hänt med porträttet hade Romney arbetat med det: kanske mindre tydligt på figuren än på de underordnade områdena på duken som hade förblivit osynliga på det gamla fotografiet. Under sådana omständigheter tenderar fenomen som gemensamt författarskap, övermålning eller selektiv städning att åberopas; men här undvek rapporten som skrevs för privat konsumtion i kölvattnet av undersökningen att diskutera sådana möjligheter till förmån för att betona att Romneys hand trots allt var synlig, och därmed att familjetraditionen förblev oförorenad. Detta har lett till en situation där motstridiga åsikter om porträttets ”äkthet” eller på annat sätt har fått fria tyglar.

Mot bakgrund av nuvarande kunskap är det inte möjligt att med säkerhet säga vad porträttets tidiga historia var. Några preliminära uttalanden kan dock vara värda att göra. För det första verkar bevisen stödja en teori om porträttets långvariga och komplexa dräktighet - förmodligen involverande mer än en hand, och ytterligare komplicerad av det faktum att George Purling tillbringade större delen av åren mellan 1780 och 1800 i Indien. För det andra verkar det giltigt att ifrågasätta om vakten är så ung som tretton eller fjorton här, och att föreslå att om målningen verkligen gjordes 1778 vid den tidpunkt då hänget var, har han fått se betydligt äldre ut. Det har nyligen hävdats att George 1791 ärvde från en farbror en käpp av elfenben och valben; kan detta vara käppen i porträttet, anpassad för att inkludera den? För det tredje kan Romneys arbete på bilden bara förklaras, i avsaknad av ett realistiskt antal sammanträden och eventuella kända betalningar, antingen i form av avstående från hans arvode, hans arbete bestod i att snabbt sammanställa början gjord av en annan porträttmålare till vilken den faktiska fångsten av en likhet hade delegerats; eller på grund av att han betalades in natura, eller av någon annan jämförbar anledning. Men när allt detta har sagts finns det fortfarande dussintals tänkbara scenarier. Oavsett vad framtida forskning tar fram, behöver detta inte maskera verkligheten i ett porträtt som är eleganspersonifierat och desto mer fascinerande för de hemligheter det behåller.

Vi är mycket tacksamma till Alex Kidson för att ha skrivit denna fotnot och för hans hjälp med att katalogisera denna bild.